madebyhelena

Välkommen att följa mig och min familj till både vardag och fest! Här försöker jag även låta min kreativa sida smitta av sig och inspirera!

Som vanligt igen...

Dagbok Permalink2

En sån underbar känsla det är att få känna igen sig själv igen (nästan iaf)! Att känna sig som vanligt där energin och orken hela tiden finns. Höll på bli galen här i mitten av veckan när jag kände mig så otroligt trött, loj och allmänt nere. Ville och borde göra saker, men fick absolut ingenting gjort, bara det allra, allra nödvändigaste. En otroligt frustrerande känsla när man normalt är fylld av energi och vill så mycket. Tror att hela familjen kände av det och tyckte att det var lite jobbigt att mamman var så trött. Men viktigt också, att även "projektledaren" ibland måste få kasta in handduken och släppa taget om allt. Får passa på att skriva en rad om att Jon alltid då är en klippa och tar över utan att ifrågasätta.

Framförallt var det ju just sviterna efter laserbehandlingen som gjorde att det var jobbigt. Hur deprimerande är det inte bara att sova i princip dygnet runt, knappt orka gå upp och äta och inse efter tre dagar att man inte duschat utan att knappt bry sig. Sen fick bristen på träning, en paralyserad mage och till slut en ständig oro mig att må riktigt kasst på onsdagen och torsdagen. Både dessa dagar ringde jag till ögonkliniken och hade frågor och undrade om allt var normalt. Bara en sån sak som att känna sig orolig, var extremt ovanlig för mig och fick mig att fundera. Bokade för säkerhetsskull in en extra kontroll på fredagmorgonen för att förhoppningsvis komma hem med lungnade besked inför helgen, så den blev lugn. Måste bara klargöra några saker för att förklara allt på rätt sätt. Min syster Jenny har ju också behandlat sina ögon för några år sedan och jag har ju givetvis pratat en hel del med henne om detta. När jag bestämt mig för att göra detta och berättade det för henne fick jag höra att det var samma metod som hon gjort. Hon hade ett helt annat förlopp, knappt några besvär, gick ex hem samma kväll och kollade på film och fick synförbättringen med detsamma. Med detta i bakhuvudet samt en massa andras historier man snappat upp och lagt på minnet, började ju jag sakta undra efter 5-6 dagar när jag plösligt såg så pass dåligt att jag inte borde kört bil. Plötsligt började massa oroliga tankar om att något var fel smyga sig på. Ännu värre blev det sen efter att jag jobbat några nätter i den otroligt torra luften vi har på jobbet. Kunde ju knappt se för att köra hem efter jobbet om mornarna. Så det kändes skönt att gå ner på ett extra återbesök på fredagsmorgonen, normalt gör man inget besök inom 2 månader om allt är som det ska. Fick träffa en otroligt duktig optiker som kände in min oro direkt och tog ner mig på jorden med en gång på ett så bra och lugnande sätt. Berättade om hur jag haft det och hur jag jämförde med min syster. Fick för det första höra att vi inte alls gjort samma behandling. Utan Jenny hade gjort en LASIK och jag en LASEK. Ja, dessa namn är ju som gjorda för att förväxlas och förvissa. Bara detta fick mig att pusta ut och plötsligt föll en massa pusselbitar på plats. Att jag också fick höra att allt såg perfekt ut på mina ögon var ju också glädjande. Hornhinnan var redan läkt igen och det ända var som sagt att ögonen var något torra, vilket man ju har droppar till. Enligt henne var det bara att vänta ut läkningsprocessen och invänta resultatet. De där 4-7 dagarna var som sagt de dagar då de övriga besvären sitter i, den optimala synen får man vänta ca 1 månad på och den kommer gradvis. Gick därifrån med fjäderlätta steg och jag tro Jon blev lika lättad när jag ringde och berättade. Mestadels för att han hörde att jag var mig själv igen. Kom hem med massa energi, sov på dan, hämtade barn och gick på tjejmiddag hos Linn på kvällen. Vet inte om det är psykologiskt, men jag tycker att jag ser mycket bättre redan idag. Kan ju vara att oron släppt men det beror nog också på att det är en annan luft här hemma. Har inte behövt de fuktande dropparna alls sen jag kom hem från jobbet, vilket ju är bra. Lite oroande hur det ska gå på jobbet framöver bara.

Det var grymt skönt att vakna idag på lördagsmorgonen. Eller inte första jag vaknade förresten. För det var nämligen kl: 05:09 då Leon vaknade och var pigg som en lärka. Väldigt märkligt eftersim han för ovanligehetens skull varit vaken till 21:30 på fredagskvällen. Jon gick upp då jag själv bara hade sovit 4 timmar. Jag var hemma tidigt från tjejmiddagen, men kunde inte somna förrän 0:30 då jag ju sovit på dagen. Vid 07:15 ville Leon promt ha frukost så då var det bara att masa sig upp. Älskar helgfrukostarna när hela familjen är samlad! Efter frukost åkte Jon hem till mamma och pappa, för att hjälpa pappa att bygga ihop garderober mm till deras nya walking closet. Jag passade på att fortsätta fredagens städning nu när energin igen var på topp. Satte bl.a. barnen i badet medan jag storstädade badrummet på övervåningen. Efter det stämde vi trätt med syster Jenny och barnen i Eskilsparken för en lek/fiak-date. Det var ju ljuvligt väder och lockade en UT!

Leon var så trött, så trött. Efter lite matsäck i moster knä somnade han som en stock i vagnen.


Leia, Saga, Noel och hans kompis lekte ju på egen hand, så jag och syster hann faktiskt sitta ner och fika och prata i drygt 1½ timme - lyxigt! Leia följde sen med dem hem och jag passade på att promenera till centrum som ligger ett stenkast bort medan Leon fortfarande sov i vagnen. behövde köpa trosor och strumpor till Leia och överraskade även barnen med att hyra Happy feet2 2. Sen åkte vi förbi och hälsade på hemma hos mamma och pappa på vägen hem. Där var det full rulle, renoveringen av deras sovrum och den gående garderob är i slutfasen och målaren var där och slutförde och pappa och Jon monterade som sagt garderobsinredning. Sen åkte vi vidare hem och jag slutförde städningen medan Leon slappade på soffan. Han är förkyld, vilket också betyder förkylningsastma och hosta. Han fick lite feber nu på kvällen också och var lätt så slak. Jon och Leia kom hem och vi åt en tidig lördagsmiddag då Jon skulle iväg på kvällspass i Sorunda. Efter maten kom Leias kompis Saga över och de lekte, hade disco och kollade på film tillsammans. Leia slocknade sen framför filmen vid strax efter 20 och vips så hade jag en hel kväll för mig själv. Kände inte alls för att sitta i soffan, utan har faktiskt tillbringat kvällen här uppe i pysselhörnan. Har äntligen stämplat en namntavla som jag fått en beställning på sen länge. Har så dåligt samvete att jag inte fått det gjort, förlåt Maria nu kommer den snart med posten! Nu ska jag krypa ner och börja läsa en ny bok, antar att Jon kommer hem snart han med.

God natt
// Helena

Till top