madebyhelena

Välkommen att följa mig och min familj till både vardag och fest! Här försöker jag även låta min kreativa sida smitta av sig och inspirera!

Tillbaka till vardagen

Dagbok, Enya, Hemma hos oss, Leia, Leon Permalink0
Hej!
Tisdag idag! Familjen är åter samlad, sommaren är slut, skolan har startat igen för säsongen och vardagen är tillbaka! Och den är tillbaka med stort T. Vardagen alltså! Enya hann vara fyra korta dagar på dagis förra veckan, nu är hon sjuk! Hon är inte jättedålig, men förkyld och lite hängig. Jag som längtat lite tillbaka till vardagen, men man kan väl få mjukstarta lite iallafall 😉. Det är samma visa varje år. Man längtar efter sol, värme och lediga dagar. Man njuter och släpper mycket på rutiner och struktur vilket ju Är semetser. Men efter några veckor börjar man så smått längta efter att hitta tillbaka till ordningen i livet igen, iallafall gör jag det. Å, skönt är väl det. Ingen jobb- och vardagsångest här inte. Barnen kände inte heller att det kändes jobbigt att börja skolan igen. Dom har haft ett långt, härligt sommarlov och var taggade att börja skola igen. Leia har skol-pysslat hela helgen. Pimpat pennor, fixat sin organiser osv. Även Leon packade skolväslkan i söndags. Lade fram kläder, och skrev upp ett veckoschema på sin nyinköpta whiteboard 😊. Promenerade med dom till skolan igår vilket jag var glad att jag kunde göra.
 
Jon kom hem i lördagsförmiddags och det var särskilt en liten tjej här hemma som blev väldigt glad. Som hon saknat sin pappa. Hon hjälpte pappa att packa upp hans väskor.
Vi pysslade med lite av varje under dagen här hemma. Till kvällen var det bara familjen som satt ner till middagsbordet efter att jag hela veckan haft huset fullt med barnens kompisar. Både Leia och Leon hade övernattningar med kompisar under helgen. 
Jag tycker att det är jätteroligt att ha huset fullt, men nu var det skönt att bara vara vi!
 
Förra veckan, efter fyra intensiva dagars gymnastikläger, hade Leia och VGF uppvisning samt invigning av nya Vikingahallen som är specialbygd för gymnastik och cheerleading. Så fin och jag hoppas alla gymnaster får en härlig nystart och dom lär utvecklas massor nu med alla nya möjligheter samt att de slipper dra fram och plocka undan redskap halva träningen. 
 
Enya älskar att spela spel! Vi började med att spela Lotto i somras och jag förvånades över hur lätt hon lärde sig regler, accepterade turordning och att även förlora utan att bryta ihop. Tvärtom applåderar hon vinnaren och ger den en kram. Hon förvånar mig varje dag och vi glädjs alla i familjen oerhört över hennes positiva och glada inställning. Leia sa härom dagen när vi var i affären och Enya galopperade till hyllan med vattenmelon som hon skulle köpa. "Mamma, finns det någon som är mer taggad på livet är Enya"? Så gullilgt sagt 💕. Hon är som en liten dröm och får alla att skratta och mjukna upp. Jag har bara gått och väntat på att trotsåldern ska slå till, men än så länge ser vi inga tecken. Efter att både Leia och Leon trotsat både tidigt och mycket är man ju visserligen lite härdad, men hon är dem väldigt olik till sättet. Hur som helst välkomnar vi den tiden när den väl kommer. Allt har sin tid och den är viktig för utveckligen. 
Lite nya fina saker som jag köpte på HM home i somras när jag och syster Milla var i Mall Of Scandinavia. Annars har det inte blivit mycket shoppat i sommar. Måste se över barnens garderober någon dag. Särskilt Leons som växt massor i sommar.
 
Nu ska jag fortsätta att pyssla här hemma och spela Ballongjakten med Enya ännu en gång. Håller på att byta allas sängkläder och vädrar täcken och kuddar och tvättar såklart. Vi ska hålla igång en stund sen måste jag gå och vila en stund när Enya sover middag, jag ska jobba i natt.
 
Ha en bra vecka !
Helena

Hel igen

God kväll! 
Jösses, va klockan blev mycket till slut. Planen var att gå och lägga mig tidigt. Jag var så pigg igår. Jag och Leia kom ändå hem sent igårkväll efter att varit på middag och bio med mamma och pappa. Men jag kunde inte somna, först kl 03:30 somnade jag och var allt annat än pigg när klockan ringde kl 07. Lämnade Leia på daglägret kl 09 och sen åkte jag direkt för att möta Jon för att få hem  de övriga barnen. Jon blir kvar på Öland ytterligare en vecka för jobb och jakt.  Det var mörkt och regnigt nästan hela vägen. Mysigt tyckte jag, nästan så man längtat lite efter sådana här dagar efter denna sommar. Passade på att påbörja en ny ljudbok.  (null)
Vi möttes i Tindered där vi åt lunch. Det är ganska precis halvvägs till oss på Öland, 25 mil hemifrån. Det var ett kärt återstående med barnen 💕.  Det har varit en lugn och skön vecka hemma utan så många måsten. Men det är ju lite tråkigt ändå. Efter ett par dagar saknar man dom nåt oerhört och nu går jag och lägger mig med en skön känsla i kroppen när alla barnen sover gott i sina sängar.
  (null)
 
(null)
Både Enya och Leon somnade gott efter lunchen. 
Det blev mycket trafik när vi närmade oss Stockholm och det var lite segt på slutet när tröttheten gjorde sig påmind. Men det gick bra och barnen var som vanligt duktiga och nöjda hela vägen. Vi hann lagom fram till Leias träningspass för dagen var slut kl 16. 
Det blev tacotester till middag. Jag tömde bilen och packade upp och Enya fick en liten nytändning och lekte glatt med alla sina saker. Min förhoppning om att Enya skulle somna hyfsat slog in. Vid strax före 20 när vi satt och mös i soffan sa hon, "mamma, natta mig". Helt perfekt, och hon somnade gott.  (null)
 
(null)
Dom här två har också saknat varann.  (null)
Dom här små pepparkakorna hade också en mysig kväll tillsammans och tog ett bad innan läggdags. Nu har jag också tagit en skön dusch och krupit ner. Klockan är ställtd och Enyas dagisväska är packad inför imorgon. Ny avdelning väntar för Enya som vanligtvis är positivt och glatt inställd. 
Sov gott!
 

Redo för semester

Bloggar från min iphone, Dagbok, Leon, Me, myself & I Permalink0
Hej alla fina!
Hoppas ni mår bra! Jag känner mig rätt slut faktiskt och är så glad att semestern äntligen är här. Är det inte konstigt, men när den sista arbetsveckan just tagit slut. Är det precis som om man inte skulle orkat en timme till. Hade man varit inställd på att jobba en vecka till hade det ju också gått, men när nedräkningen väl startat i hjärnan, är det det som gäller. 
Jon jobbar sista dagen idag och sen är vi lediga hela familjen tillsammans i fyra veckor! Sista veckorna har varit väldig tunga. Har känt mig orkeslös och låg. Hade som vanligt stora planer för mina ensamma dagar hemma i slutet av förra veckan. Men det blev knappt någonting. Jobbade, sov, jobbade, sov.... Det är ju skönt att få sova tills man vaknar när man jobbat natt och inte behöva vakna av en klocka. Men sen var det nästan bara att äta och duscha och åka till jobbet igen. Tyckte först att detta kändes värdelöst, att sova bort en massa tid och fick dåligt samvete över det. Detta samvete alltså, det äter upp mig inifrån ibland. Intalade mig att inte ha det, utan passa på att vila när tillfället fanns. Sänkte kraven och det kändes genast bättre. Den här inre känslan att jag alltid ska vara så effektiv alltså. Den kommer att utplåna mig helt en vacker dag om jag inte hittar en bättre balans. Jag vet knappt hur man kopplar av längre. Har så svårt att bara vara och njuta av stunden. Hela tiden går hjärnan på högvarv och planerar för vad som ska göras och listor med saker som ska fixas byggs på och blir bara längre och längre. Om jag bara kunde låta den vara och jobba på den när jag hann och orkade. Men gör jag inte det känner jag mig dålig. Har en sorts hatkärlek till denna egenskap som jag har. Så länge man är på topp, är det ju fantastiskt. Men när orken tryter är det jobbigt. 
Det har varit ett rätt jobbigt senaste år på många sätt och jag tror att jag är rätt utmattad. Man försöker ju sitt bästa hela tiden och som trebarnsmor finns det ju knappast utrymme att vara "slut". Vet inte vad som vore bäst. Vad som får en att återhämta sig snabbast. Att bara få vara ett tag och vila sig hel igen. Att få gråta tills tårarna tar slut och sova till tröttheten är borta. Eller fortsätta som det är nu. Kämpa på och försöka lägga fokus och minnas de bra dagarna. Vissa dagar är min kropp helt lamslagen och det brinner i mitt bröst. Jag vill eller orkar ingenting, men måste ju såklart ändå. Barnen ska ju hämtas, skjutas och tas omhand. Mat ska lagas, tvätt ska fixas och jobbet ska skötas. Det mest självklara känns vissa dagar som höga berg att bestiga. Skriver dock vissa dagar, då alla absolut inte känns så. Men vissa dagar får man bara stänga av känslorna och köra på. Inget jag gillar, men vardagen rullar ju på och allt måste ju fungera. Tycker detta är fruktansvärt jobbigt! Vill ju alltid vara världens bästa mamma. Den som är närvarande, som vill, orkar och aldrig ger upp. När jag känner att jag inte är det till 100% kommer det dåliga samvetet igen. Det som mal och mal inom mig och gör att det värker i bröstet. Samtidigt är jag glad att jag måste! Hade jag inte haft barnen vet jag inte hur livet sett ut. I slutändan är de ju dom som gör mig hel och ger livet mening. Kärleken till barnen är helt klart starkast av allt!
(null)

Det var inte alls meningen eller planerat att jag skulle skriva om detta. Det är heller inget hemligt eller något jag undanhåller någon. Det är snarare att jag försöker så mycket jag bara orkar och vill ju fokusera på det positiva livet. Jag hoppas nu att semestern ska göra oss väl. Att vi ska hinna vara tillsammans, mysa, skratta, skapa nya minnen för livet och ladda batterierna så vi känner oss pigga och redo för hösten sen. 
Vi har ju varit en liten familj de senaste dagarna. Bara jag, Jon och Enya. Leon lämnade jag av vid Tekniska högskolan i onsdagsmorse. Han var så taggad, pirrig och glad! Han är nu på scoutläger på Vässarö och förhoppningsvis det helt fantastiskt kul!  (null)
Leon kommer hem på lördag igen och Leia sitter på bussen hem från Öland just nu. Ska åka in och hämta henne om ett par timmar. Ser fram emot kvällen. Vi ska grilla och fira in semestern och titta på fotboll. 
På måndag åker vi på en liten minisemester tillsammans med våra vänner Maggan, Daniel, Max och Ebba. Vi ska till Leksands sommarland i tre dagar och på vägen dit ska vi stanna och övernatta på Steam hotell i Västerås. Det ser ut som om solen kommer att skina på oss och jag hoppas att detta kommer bli superlyckat. 
Kram
Helena 
Till top