madebyhelena

Välkommen att följa mig och min familj till både vardag och fest! Här försöker jag även låta min kreativa sida smitta av sig och inspirera!

ÄÄÄntligen!

Permalink0
Efter en månads tystnad, är det åter liv i bloggen! Har verkligen saknat att skriva mina inlägg och summera det som hänt. Har tänkt på det nästan dagligen, men inte haft tid. Nu finns det äntligen lite tid för att komma i kapp och skriva om vad som hänt sen sist. Det har varit mycket på olika håll för familjen! Framförallt har det nya jobbet tagit mycket tid och kraft av mig. Sen har det tyvärr fortsatt varit mycket sjukdomar som florerat. Men mycket tid har också gått till att förbereda och få ihop barnens halloweenfester som gick av stapeln förra helgen. Enya har också hunnit bli 1½ år vilket jag gärna skulle vilja skriva lite om. Det händer ju så mycket i utvecklingen när man är liten, och jag är ledsen att jag inte hunnit dokumentera hennes utveckling och framsteg. Ja, det finns mycket att skriva om som ni hör, men vi börjar med en färsk update om dagsläget, så får det komma fler inlägg sen.
 
Sitter vid datorn hemma i ett stilla och tyst hem, förutom lite musik i bakgrunden. Resten av familjen är på Öland och firar höstlov och jag är kvar hemma och jobbar. Jag har haft ledigt två nätter nu mitt i veckan, men ska snart bege mig mot Huddinge igen för två helgpass. Just nu känns det lite tugnt i hjärtat. Pratade just med familjen som alla var pigga och glada (en lättnad förstås). Hela huset i Hörlösa var fullt med liv och glada röster som inväntade tacomiddag och fredagsmys. Så härligt att höra att alla är på topp, men det gjorde lite extra ont i hjärtat efter att vi lagt på. Fick bita mig i läppen en stund och kämpa emot några tårar, men jag är så glad för Facetime. Saknar såklart alla, men det är lite extra jobbigt att vara ifrån Enya så här länge för första gången. Inser att saknaden av närheten man har till små barn, är väldigt påtaglig just nu. Man är ju så van att ha henne nära. Man bär, tar hand om, hjälper, kramar och pussar ju på småttingar på ett annat sätt. Skönt som sagt att allt går så bra och hon har ju med sig 75% av sin trygghet på plats. Sin pappa och sina älskade syskon ♥.
 
Innan familjen for iväg i söndags, hann vi fira vår älskade pojk som fyllde hela 8 år! Det var på darriga ben vi klev upp vid kl 7 på morgonen. Efter en heldag med förberedelser på lördagen och sen två på varandra följande halloweenfester, var vi rätt slut. När vi kom hem var vi dock tvungna att röja upp här hemma som var ett kaos och städa undan och förbereda inför morgonen. Vi kom i säng kl 01 och somnade ovaggade. På morgonen efter att vi packat inför Ölandsresan smög vi upp och sjöng för födelsedagsbarnet och vi var lite extra nervösa då vi hade ett litet bus på gång för Leon...
Leon skulle få en alldeles egen telefon i present. En ny iphone6, som vi otroligt nog fick gratis av Telenor när vi beställde ett nytt sim-kort. Leon har ju tjatat länge om att få en egen telefon och behovet har varit extra stort sen vår ipad gick sönder innan sommaren. Jag är rätt trött på att aldrig få ha min telefon i fred. Vi har däremot sagt 100 gånger att vi inte ger så dyra presenter och han var verkligen inte inställd på att få det. Sen fick jag den ultimata och rätt taskiga idén att slå in iphone-kartongen, men utan telefon. Leon öppnade paketet och blev såklart i eld och lågor över det han såg. När han öppnade det låg där bara ett skal med ett "L" på. Jag sa att han skulle få ärva min "7:a" när jag fick en ny telefon om nåt år och att han då kunde ha det skalet. Leon köpte verkligen det och blev inte alls så besviken som Jon var inställd på att han skulle bli, det syntes inte iaf. Sen dröjde det bara några sekunder, sedan började det ringa en okänd signal någonstans. Leon var nog lite yrvaken, eller i chock. För han kopplade inte alls, så jag ringde igen och han började till slut leta i sin bokhylla där han till slut hittade en ny fin telefon med ett rött sidenband runt. Slutet gott, allting gott!
 
Efter ett par timmar kom mormor och morfar och Enya som sovit över hos dom. Även moster Jenny och Saga kom för at fira Leon på lite god frukost. Sam och Noel var i väg på hockeycup. Vid 9:30 bjöd vi till frukost/brunch, vad gör man inte för att hinna få ihop allt.
Leon fick jättefina hörlurar till nya telefonen av mormor och morfar, samt en innestående valfri bio med mormor. Av moster fick han en slant att handla något själv för. 300:- är jäääättemycket när man är 8 år och Leon var så stolt! Efter avslutad frukost började Jon packa ut i bilen och vid 11:30 kom familjen iväg. Det var skönt att mamma var kvar kan jag tala om. Jag har så otroligt svårt för avsked och det var lite jobbigt en stund. Mamma hjälpte mig att städa iordning i köket och sen var hon så snäll som följde med mig och städade och återställde matsalen i skolan som vi hyrt och haft festerna i. Det var tur att jag hade hjälp, annars hade det nog tagit 4-5 timmar. Under tiden ringde dem från jobbet och undrade om jag kunde jobba en extra natt. Skulle egentligen varit ledig söndagnatten, men kunde såklart inte tacka nej. Det passade ju perfekt, och det var skönt att ha lite annat att tänka på än att gå hem till ett tomt hus. Jag följde sen med mamma hem och åt middag hos dem och hann sy upp en ny gardin jag köpt till köket innan jobbet kallade.
 
Om en timme ska jag åka till jobbet och jag vet att sen går natten i ett huj. Det har varit otroligt skönt att kunna sova ordentligt efter passen i veckan och inte behöva ställa klockan, utan bara följa kroppens behov. Har sovit framåt 17-tiden, vilket jag ju aldrig gör i vanliga fall. Men så har jag också kommit i säng senare på morgonen. Jobbet känns bra! Inskolningen är slut och sedan denna vecka står jag på egna ben vilket går bra. Det kommer såklart upp frågor och funderingar hela tiden, men jag har bra kollegor i närheten som är ett stöd och svarar snällt. På natten är vi bara sjuksköterskor som jobbar. Dagtid är man ju ett team tillsammans med undersköterska och läkare. Nattetid är vi tre olika team, med tre sköterskor som har 6 patienter vardera, samt en ledningssköterska som har telefonen och tar emot samtal, belägger avelningen, samt hjälper till med inskrivningar och är en resurs till oss andra. Sen har vi ju en bak-jour med en läkare som även opererar akuta fall under natten. Det fungerar bra även om det är fullt upp att göra hela tiden. Det låter kanske inte så mycket att ha 6 patienter. Jag har haft 15 st ibland tidigare, men det är stor skillnad på akutsjukvård och elektiv vård. Här sker det något hela tiden. Det är mycket läkemedel som adminstreras på alla tider. Infusioner med tillsatser, intravenösa antibiotikabehandlingar som ska beredas , smärtlindring, smärtpumpar, EDA-pumpar etc. Det är det täta kontroller, provtagningar och även undersökningar och operationer nattetid. Såklart kommer man in i bättre rutiner såsmåningom, och alla moment tar inte lika lång tid. Just nu passar jag också på att ta alla tillfällen jag kan till att läsa på, reflektera och försöka ligga steget före i fall att något oväntat skulle hända. Sedan jag skrev sist har avdelningen också hunnit flytta. Nu ligger vi inte längre på plan 4, utan plan 7, avd K71-73. Flytten gick bra trots fullbelagt med patienter och såklart lite rörigt till en början då det var mycket letande första passen. Men så är det ju några personer på avdelningen som jobbat hårt med att förbereda för detta ett tag.
 
De två senaste lediga dagarna har gått till att komma ikapp lite här hemma. Det har som sagt varit mycket på sistone och då får ju såklart mycket sättas åt sidan. Nu har jag hunnit med lite sånt som var eftersatt och hemmet har bl.a. fått sig lite extra välbehövlig kärlek. Efter avslutad storstädning igår åkte jag iväg till soptippen med ett lass sen festen och sen var på en inköpsrunda och handlade lite nytt till hemmet. Bl.a. lite nya växter, lampor och annat smått å gott. Passade på att gå en runda och fota lite här hemma idag när det var ordning på torpet. Tycker att det är kul med dessa "hemma-bilder". Det är kul att gå tillbaka och titta på. Kanske extra mycket nu, då vi ju planerar att flytta och kanske inte kommer bo kvar så länge till. Jag ska på två väldigt intressanta visningar nu på söndag. Mamma och pappa får följa med då Jon och barnen inte hinner hem. Vi håller tummarna och höga förhoppnigar till dessa!
Hem ljuva hem!
 
Nej, nu måste jag skynda ut till bilen. Återkommer snart med fler inlägg, har redan laddat upp alla bilder. Skönt att vara tillbaka och skriva igen.
Ha en skön helg
Kram Helena
 
Till top