madebyhelena

Välkommen att följa mig och min familj till både vardag och fest! Här försöker jag även låta min kreativa sida smitta av sig och inspirera!

Som vanligt igen...

Dagbok Permalink2

En sån underbar känsla det är att få känna igen sig själv igen (nästan iaf)! Att känna sig som vanligt där energin och orken hela tiden finns. Höll på bli galen här i mitten av veckan när jag kände mig så otroligt trött, loj och allmänt nere. Ville och borde göra saker, men fick absolut ingenting gjort, bara det allra, allra nödvändigaste. En otroligt frustrerande känsla när man normalt är fylld av energi och vill så mycket. Tror att hela familjen kände av det och tyckte att det var lite jobbigt att mamman var så trött. Men viktigt också, att även "projektledaren" ibland måste få kasta in handduken och släppa taget om allt. Får passa på att skriva en rad om att Jon alltid då är en klippa och tar över utan att ifrågasätta.

Framförallt var det ju just sviterna efter laserbehandlingen som gjorde att det var jobbigt. Hur deprimerande är det inte bara att sova i princip dygnet runt, knappt orka gå upp och äta och inse efter tre dagar att man inte duschat utan att knappt bry sig. Sen fick bristen på träning, en paralyserad mage och till slut en ständig oro mig att må riktigt kasst på onsdagen och torsdagen. Både dessa dagar ringde jag till ögonkliniken och hade frågor och undrade om allt var normalt. Bara en sån sak som att känna sig orolig, var extremt ovanlig för mig och fick mig att fundera. Bokade för säkerhetsskull in en extra kontroll på fredagmorgonen för att förhoppningsvis komma hem med lungnade besked inför helgen, så den blev lugn. Måste bara klargöra några saker för att förklara allt på rätt sätt. Min syster Jenny har ju också behandlat sina ögon för några år sedan och jag har ju givetvis pratat en hel del med henne om detta. När jag bestämt mig för att göra detta och berättade det för henne fick jag höra att det var samma metod som hon gjort. Hon hade ett helt annat förlopp, knappt några besvär, gick ex hem samma kväll och kollade på film och fick synförbättringen med detsamma. Med detta i bakhuvudet samt en massa andras historier man snappat upp och lagt på minnet, började ju jag sakta undra efter 5-6 dagar när jag plösligt såg så pass dåligt att jag inte borde kört bil. Plötsligt började massa oroliga tankar om att något var fel smyga sig på. Ännu värre blev det sen efter att jag jobbat några nätter i den otroligt torra luften vi har på jobbet. Kunde ju knappt se för att köra hem efter jobbet om mornarna. Så det kändes skönt att gå ner på ett extra återbesök på fredagsmorgonen, normalt gör man inget besök inom 2 månader om allt är som det ska. Fick träffa en otroligt duktig optiker som kände in min oro direkt och tog ner mig på jorden med en gång på ett så bra och lugnande sätt. Berättade om hur jag haft det och hur jag jämförde med min syster. Fick för det första höra att vi inte alls gjort samma behandling. Utan Jenny hade gjort en LASIK och jag en LASEK. Ja, dessa namn är ju som gjorda för att förväxlas och förvissa. Bara detta fick mig att pusta ut och plötsligt föll en massa pusselbitar på plats. Att jag också fick höra att allt såg perfekt ut på mina ögon var ju också glädjande. Hornhinnan var redan läkt igen och det ända var som sagt att ögonen var något torra, vilket man ju har droppar till. Enligt henne var det bara att vänta ut läkningsprocessen och invänta resultatet. De där 4-7 dagarna var som sagt de dagar då de övriga besvären sitter i, den optimala synen får man vänta ca 1 månad på och den kommer gradvis. Gick därifrån med fjäderlätta steg och jag tro Jon blev lika lättad när jag ringde och berättade. Mestadels för att han hörde att jag var mig själv igen. Kom hem med massa energi, sov på dan, hämtade barn och gick på tjejmiddag hos Linn på kvällen. Vet inte om det är psykologiskt, men jag tycker att jag ser mycket bättre redan idag. Kan ju vara att oron släppt men det beror nog också på att det är en annan luft här hemma. Har inte behövt de fuktande dropparna alls sen jag kom hem från jobbet, vilket ju är bra. Lite oroande hur det ska gå på jobbet framöver bara.

Det var grymt skönt att vakna idag på lördagsmorgonen. Eller inte första jag vaknade förresten. För det var nämligen kl: 05:09 då Leon vaknade och var pigg som en lärka. Väldigt märkligt eftersim han för ovanligehetens skull varit vaken till 21:30 på fredagskvällen. Jon gick upp då jag själv bara hade sovit 4 timmar. Jag var hemma tidigt från tjejmiddagen, men kunde inte somna förrän 0:30 då jag ju sovit på dagen. Vid 07:15 ville Leon promt ha frukost så då var det bara att masa sig upp. Älskar helgfrukostarna när hela familjen är samlad! Efter frukost åkte Jon hem till mamma och pappa, för att hjälpa pappa att bygga ihop garderober mm till deras nya walking closet. Jag passade på att fortsätta fredagens städning nu när energin igen var på topp. Satte bl.a. barnen i badet medan jag storstädade badrummet på övervåningen. Efter det stämde vi trätt med syster Jenny och barnen i Eskilsparken för en lek/fiak-date. Det var ju ljuvligt väder och lockade en UT!

Leon var så trött, så trött. Efter lite matsäck i moster knä somnade han som en stock i vagnen.


Leia, Saga, Noel och hans kompis lekte ju på egen hand, så jag och syster hann faktiskt sitta ner och fika och prata i drygt 1½ timme - lyxigt! Leia följde sen med dem hem och jag passade på att promenera till centrum som ligger ett stenkast bort medan Leon fortfarande sov i vagnen. behövde köpa trosor och strumpor till Leia och överraskade även barnen med att hyra Happy feet2 2. Sen åkte vi förbi och hälsade på hemma hos mamma och pappa på vägen hem. Där var det full rulle, renoveringen av deras sovrum och den gående garderob är i slutfasen och målaren var där och slutförde och pappa och Jon monterade som sagt garderobsinredning. Sen åkte vi vidare hem och jag slutförde städningen medan Leon slappade på soffan. Han är förkyld, vilket också betyder förkylningsastma och hosta. Han fick lite feber nu på kvällen också och var lätt så slak. Jon och Leia kom hem och vi åt en tidig lördagsmiddag då Jon skulle iväg på kvällspass i Sorunda. Efter maten kom Leias kompis Saga över och de lekte, hade disco och kollade på film tillsammans. Leia slocknade sen framför filmen vid strax efter 20 och vips så hade jag en hel kväll för mig själv. Kände inte alls för att sitta i soffan, utan har faktiskt tillbringat kvällen här uppe i pysselhörnan. Har äntligen stämplat en namntavla som jag fått en beställning på sen länge. Har så dåligt samvete att jag inte fått det gjort, förlåt Maria nu kommer den snart med posten! Nu ska jag krypa ner och börja läsa en ny bok, antar att Jon kommer hem snart han med.

God natt
// Helena

LO: "Goa, glada unge!"

Scrappat Permalink1


Här kommer en liten galen sida som jag gjorde på vår pysselträff för några veckor sedan. Den kanske blev lite för mycket, men jag kunde inte sluta klippa ut djuren som passade så bra till Leons pyjamas på fotot.

Fortsatt trevlig helg!
// Helena

Med ny syn på livet

Me, myself & I Permalink2

God fredagsmorgon!

Då har snart en vecka gått sen laserbehandlingen av mina ögon, och det är ingen vecka som jag kommer minnas med glädje direkt. Men det är så skönt att den är till till ända och att jag mår bättre. Här kommer en liten resumè av denna tårdrypande vecka!

Förra fredagen den 20/4 var det som sagt dags, Jag sov kvar några timmar på jobbet innan jag tog en taxi ner på stan i busvädret. Var på Globen ögonlaserklinik, på Kungsgatan kl: 10:40 och blev som vanligt väl bemött. Fick först träffa doktorn som undersökte ögonen igen och återigen pratade lite om själva behandlingen och efterförloppet. Sen fick jag lite premedicinering av en sköterska som också gav en massa information och plockade ihop en hel liten väska full med tabletter, ögondroppar och tillbehör. Jag undrade om det verkligen var nödvändigt med så starka tabletter och sömnpiller. Hade själv svårt att föreställa mig HUR det skulle kännas, även om jag blivit upplyst om att det skulle bli besvärligt och göra ont. Sköterskan sa att det framförallt skulle svida och skava i ögonen, och jag tänkte för mig själv att HUR ont kan det göra då (något som jag verkligen skulle få hacka i mig sen). Att det också skulle rinna ur ögonen och att man skulle vara ljuskänslig efteråt var jag väl medvetetn om. Sen hur länge själva besvären sitter i har dom svårt att säga något om, det är otroligt individuellt hur man reagerar och hur det går. 4-7 dagar sa iaf doktorn och han trodde att det var på gränsen att jag skulle kunna jobba på tisdagsnatten.

Sen var det äntligen dags! Insåg när jag lade mig på britsen under den väldiga apparaten att jag var rejält nervös. Det var dock en en otroligt rar sköterska och doktor som tog väl omhand om mig och gav lungnande ord och information am vad osm hände hela tiden. Kände hur den lite lugnande tabletten gick rakt upp i huvudet när det precis var dags och att jag blev lite svagt illamående. Själva behandlingen, den som jag gjort ELSA/LASEK, går till så att ögonen först bedövas med en ögondroppe. Doktorn lägger som en liten ring på ögat som fylls med en alkohollösning som ska lösa upp själva det översta cellagret. Detta skjuts sedan försiktigt åt sidan och lasringen av själva linsen kan sedan göras, sedan förs det översta skiktet tillbaka och en skyddslins läggs tillbaka som ett bandage. Själva laserstrålningen går snabbt, 12 sek på ena och 20 sek på andra ögat. Under hela behandlingen får man titta och fokusera blicken på en blinkade grön lampa och man känner som sagt ingenting. Ljudet och lukten som blev under lasrningen var lite obehaglig, dels lät det väldigt illa, lite som en svets och så luktade det verkligen bränt. Precis som bränt hår eller naglar, antar att det är samma epitelceller i ögonen. Sen var det klart! Fick på mig ett par solglasögon och satte mig i väntrummet för att invänta mamma som skulle skjutsa mig hem. Tyckte att själva skärpan i synen fanns där redan då, även om det var omöjligt att helt öppna ögonen och fokusera blicken. Satt och småslumrade tills mamma kom och bedövningen hann väl lagom börja släppa då tror jag. Det var fruktansvärt att sen komma ut på Kungsgatan i dagsljus, det var ändå rejält mulet, och försöka titta och hitta mamma med blicken. Med ett kisande öga hittade jag mamma och efter det så var mina ögonen sen mer eller mindre stängda tills på söndag-em. Tack, snälla mamma för skjutsen hem, något annat hade varit otänkbart. Satt med en påse hela vägen och kände hur illamåendet accelererade. Lite yougurt i magen sen när jag kom hem och sen var det sängläge. Tyvärr var det svårt att sova trots att jag kände mig yr och skakis efter den där tabletten, för när jag väl kommit på plast så hade nog bedövningen släppt helt och svedan i ögonen tog mig med en storm. Förstod genast vad sköterskan sagt om att det sivder ordentligt, överdriver inte om det kändes som om nån hade hällt syra i mina ögon. Det kunde tydligen göra ont i ögonen fick jag nu erfara! Det var en hemsk em och kväll ända tills klockan var så mycket att jag fick ta den där insomningstabletten och fick sova hela natten. Det var helt annorlunda att vakna nästa morgon, den där fruktansvärda svedan var förbi även om det var svårt att öppna upp ögonen. Så fort man försökte öppna dem helt och hållet kom det en ström av tårar och ljuset stack verkligen i ögonen. På söndagen sen kändes det helt okej, satt med familjen och åt frukost och "orkade" göra iordning barnen innan dom åkte med pappa på bio. På kvällen sen var det dags att ta ut den där bandagelinsen, hade längtat lite efter det då jag trodde att den besvärade lite. Men det var precis tvärtom, det kändes som om jag hade grus i ögonen efter det och den hade verkligen fungerat som ett bandage. På måndagmorgon var det bara att försöka förbise alla besvär  och göra iordning barnen och ta dem till dagis, sen låg jag mestadels och vilade hela dagen. Lite tur ändå att de där smärtstillande tabletterna gjorde en så trött att man kunde sova mycket, annars hade man väl blivit galen av att bara ligga vaken och blunda. 

Ringde min chef på måndagen för att flagga om att jag nog inte skulle kunna jobba på tisdagsnatten. Som tur var så fick jag inte tag på henne förrän nästa dag, då allt kändes så mycket bättre. Genast var alla besvär med sveda, skav och den där riktiga ljuskänsligheten borta, behöver bara solglas när jag går ut nu. Det ända, och visserligen inte så lilla problemet, är att jag fortfarande ser suddigt. Men tyckte ändå att jag kunde jobba, ser ju inte sämre än jag gjorde innan utan glasögon. Hoppas bara på att snart få komma ur dimman, ser fortfarande oskarpt på långt håll. Vilket jag iof alltid gjort, skillnaden nu är ju bara att jag inte kan sätta på mig ett par glasögon. Känner att det tar en hel del på energin och humöret att inte se ordentligt. Ska ner på en kontroll nu efter jobbet och bara kolla att allt ser bra ut. Man hade ju kunnat hoppas på att resultatet skulle komma med en gång som det gör för vissa, otålig som man är. Men det är väl bara att ha is i magen och vänta tålmodigt och inse att man är en av dom som kankse få vänta upp till 4 veckor innan det är perfekt!

Önskar nu er alla en fin långhelg och hoppas att jag inte tråkat ut er med detta. Känns skönt att jag själv har fått det på prent då jag själv glömmer så fort. Ursäktar också för ev stavfel, orkar inte gå igenom och rätta texten idag! Må så gott!

// Helena
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

Till top