madebyhelena

Välkommen att följa mig och min familj till både vardag och fest! Här försöker jag även låta min kreativa sida smitta av sig och inspirera!

Äntligen!

Bloggar från min iphone Permalink2

Yes! Äntligen har Blogg.se skapat en app till Iphone! Nu blir det lättare att blogga kortare inlägg på språng! Nu t ex står jag här i crosstrainern igen och svettas igen. Det var lite motigt att ta sig hit idag då jag ådrog mig nån slags bristning i låret på coren i tisdags. Men det går bättre än väntat och man mår så bra när man åker härifrån. Värsta energiboosten!

Snart är det helg :-)
// Helena

Veckans filmtips!

Dagbok Permalink2
Veckans filmtips får helt klart bli denna rulle! En rättegångsthriller baserad på en bok av Michael Connelly! Riktigt sevärd och Matthew McConaughey är såå het!

Det blir mycket filmmys om kvällarna nu när jag inte jobbar. Ännu en fördel med hösten! Att man kan släcka ner, tända ljus och krypa upp i soffan och försvinna iväg i tankarna för en stund. Jon är också alltid på och gillar att kolla på film, även om han oftast bara är med i inledningen =).

Kram
// Helena

Kanske tillhör även jag generetion Pjosk?

Me, myself & I Permalink4

I början av juni var jag på ett läkarbesök hos Gyn Stockholm på St Görans sjukhus. Jag fick träffa en fantastisk gynekolog, tillika fd kollega och man. Ja, det kanske låter som ett mardrömssceanrio för många, men faktiskt inte. Det är väl en kombination av hans kompetens och professionella bemötande som fick detta att bli som vilket läkarbesök som helst. Hur som, så konstaterade han att ett litet kirurgiskt ingrepp behövde urföras och satte upp mig på väntelista. Återkommer lite längre ner om vad saken gäller. Han poängterade dock att väntetiden var lång och jag sa att jag kunde ta eventuella återbud med kort varsel. I slutet av förra veckan ringde jag dem och kollade hur det låg till med min remiss och när det skulle kunna tänkas bli av. Även kvinnan i telefon konstaterade att det skulle dröja men kunde inte ens ge några ungefärliga besked. Men då jag väntat mina tre månader som vårdgarantin säger är max tid att vänta, hänvisade hon till vårdgarantienheten. Så jag ringde dit och uppgav mitt ärende, kvinnan knapprade på en dator en stund och återkommer sen och säger att jag snart kommer att få en tid. Jaha, tänker jag, men var? Man kan ju få en vårdplats var som helst i Sverige om man har otur. Nej, men du får komma dit du är remitterad. Jaha, säger jag förvirrad? Kvinnan förklarar att de har fått extratider att ge ut. Då ramlar poletten ner och jag blir lite bekymrad över hur sjukvården fungerar idag, och tänker genast på en artikel jag läste i Aftonbladet bara några dagar innan. Den handlade om Generation pjosk (klickbar länk) och hur denna generation suger ur sjukvården på massor av resurser på bekostnad att gamla och sjuka får stå tillbaka. Nu gäller ju inte detta någon akutsjukvård eller så, men det är ju precis samma princip. Det handlar om att veta sina rättigheter och vara den som skriker högst. Å, det var precis vad jag sa till kvinnan i telefon. Att hade jag inte ringt och varit lite framåt hade även jag fått vänta snällt på min tur. Samtidigt blir jag lite irriterad på hur de lägger upp sin verksamhet. För kan de nu ge ut extratider till oss i generation Pjosk, så finns det ju uppenbarligen utrymme för större kapacitet och resurserna används inte optimalt! Slutligen, och poängen med det hela är att jag idag återigen fick ett samtal från dem. Med en operationstid nu på torsdag. Ja som sagt, hade jag inte ställt lite krav hade jag antagligen fått vänta tills december, nu fick jag operationstid inom några dagar!

Men nu till det huvudsakliga problemet vilket egentligen är rätt så personligt. Men jag väljer ändå att skriva om det här då jag för det första sällan drar mig för att öppna mig, men framförallt för att jag förstått att detta är ett jätte vanligt problem och jag kanske kan nå ut med lite kunskap som kan hjälpa nån! Som många andra kroppsliga besvär som vi kvinnor dras med så är även detta relaterat till graviditet och förlossning. Sen Leon kom så är det nämligen inte alltid helt lätt för mig att hålla tätt. Det är inget ständigt problem, utan klassas som ansträngningsinkontinens som visar sig vid vissa påfrestningar som hopp, när jag springer eller när jag hade lunginflammation och hostade mycket i våras var det väldigt besvärligt. Det är ju verkligen ingen rolig känsla att känna att man nästan kissar på sig. Man känner sig onekligen lite skamsen och till en början höll jag det för mig själv. Tänkte att det skulle gå över av sig själv och tränade rätt så hårt med knipövningar när jag märkte att det inte gick över. När det sen gick så långt att det påverkade vissa val jag gjorde och gjorde mig ledsen tyckte jag att det var dags att kolla upp. Visste ju en hel del om den effektiva behandlingen, då vi tidigare hade sådana patienter här på avdelningen där jag jobbar. Det är ett litet ingrepp med en god prognos. Fick sen höra av gynekologen att detta inte hade kunnat förhindras genom nåt som jag kunnat gjort annorlunda. Mina bäckenbottenmuskler var väldigt starka och knipövningarna hjälpte inte mot just detta. Detta är i högsta grad genetiskt och jag kan ju lite enkelt försöka förklara. Rent anatomiskt så ska änden på ett "friskt" urinrör peka lite uppåt. Om man tänker sig som ett böjt sugrör. Denna lilla böj uppåt ska då fungera lite som ett vattenlås. Efter ex graviditet och förlossning kan denna lilla böj gå förlorad och urinröret pekar istället nedåt och besvären med urinläckage vid ökat buktryck är ett faktum. Men som tur är så finns det påhittiga människor som hittar på enkla lösningar på saker. Det man gör vid en sk TVT är helt enkelt att fäster ett band bakom urinröret som stöd och som återger den där lilla böjen. Banden fäst sen uppmot låren eller blygdbenen på var sida och det är ev där som man kan ha lite ont efteråt.

Så nu vet ni vad jag gör på torsdag klockan ett. Ni kan väl sända mig en extra liten tanke då. Inte för att jag är orolig på nåt sätt. Är bara jätte glad att det ska bli gjort. Särskilt nu när jag börjat träna ordentligt, nu kan förhoppnings jag också hoppa och skutta utan att behöva oroa mig för det värsta.

Många kramar
// Helena

Till top