madebyhelena

Välkommen att följa mig och min familj till både vardag och fest! Här försöker jag även låta min kreativa sida smitta av sig och inspirera!

Den finaste lilla lappen!

Leia Permalink4
Det är en regning julimorgon på Öland. Jon jobbar och jag och barnen har inga planer för dagen. Jag frågar Leia vad hon vill göra denna dag. "BAKA"! Bra idé tycker jag, men vi måste först åka till affären då. Vi letar fram ett recept och kollar i skafferiet. Jag bokstaver och Leia skriver den finaste, finaste inköpslistan jag någonsin åkt till affären med!

Lite sommarglimtar från Öland!

Öland Permalink3

Hej!

Här kommer lite mer bilder från sommaren, lite foton från veckorna på Öland. Får nästan lite dåligt samvete för hur lite jag fotat denna sommar. Men man får väl vara glad för de bilder som ändå finns. Ibland finns inte den där gnistan och inspirationen där hela tiden, och då blir lätt kameran bortglömd.

Samma dag som vi åkte ner till Öland åkte även Sam (min svåger), Saga och Noel (barnens kusiner) ner till sin mamma och pappa /farmor och farfar på Öland. Med i deras bil var även lilla mamsen. Det passade ju perfekt denna vecka, då vi redan förra året pratade om att mamma skulle komma ner och se vår vind. Men det kom hela tiden saker imellan och nu när ändå pappa och Jenny körde Midnattssolsrallyt denna vecka passade det ju perfekt! Ironiskt nog är detta den enda bilden från hela den veckan - skäms på mig. Här sitter vi iaf i kvällssolen på ballkongen och äter sillmiddag, mmm ljuvliga sommar. Just denna vecka passade särskilt bra också eftersom Jon jobbade med sin pappa då. Då hade jag och barnen sällskap vilket vi var mycket glada för. Vi gjorde en hel del om jag inte minns fel. Vi gjorde två tappra försök att åka till stranden, det blev dock inga heldagar då det blåste mycket och var mycket molnigt. Vi tog en shoppingdag ner till Borgholm och en av dagarna när Jon var ledig så åkte vi söderut för att gå på auktion. Det var däremot inget att ha, så istället blev det en heldag på Himmelsberga, ett Ölandsmuseeum. Vi passade givetvis också på att umgås med Sam och kusinerna som bl.a. kom över på grillmiddag en kväll!

Veckorna efter tog vi mycket dagarna som dem kom. Till min och barnens besvikelse blev inte vädret denna sommar vad vi är vana vid. Det var inte jättekallt och regnigt hela sommaren, men ofta mulet med risk för regn och rätt blåsigt. Vilket inte ledde till mer än 3 stranddagar på hela semestern. Men å andra sidan blev det lite annat istället. Här är vi på utflykt på norra Öland. Vi är och besöker Trollskogen i närheten av norra udden. Vi hade picnik med oss och gick en vandringsled och kollade in den häftiga naturen som blivit härdad av den ofta starka vinden här. Dagen avslutades med middag på en grekisk restaurang i Byxelkrok.



Sötknopp!


En av kvällarna, det blev inte heller lika många som vanligt, nere vid sjöboden vid Kalmarsund.



Leia har hittat en hjärtsten! Det passade ju perfekt då barnen fått i uppgift från förskolan att hitta en speciell sten under sommaren.

Här är lite bilder från en annan dagsutflykt! Minigolf i Köpingsvik och sen till Borgholm för att åka stadståget och gå på glassrestaurang.



Jon är sammanbiten då minigolfen inte gick riktigt som den brukar denna dag. Behöver jag säga att jag vann?


Åka tåg var mycket spännande tyckte Leon!

Å, så en av två dagar från lådbilslandet. Det blev en fantastisk dag med nöjda barn och många glada skratt!








Leon var så glad att få sitta och åka runt i tåget, att han kunde suttit där hela dagen =).


Härligt att blicka tillbaka lite och minnas sommaren!

Kram
// Helena

Leons inskolning

Leon Permalink3



Så blev det äntligen dags för Lilleman att på riktigt klippa navelsträngen från mamma och börja på dagis! Den 22 augusti, nästan 2 år gammal, påbörjade vi din inskolning på Alen. Vi har haft det fantastiskt hemma tillsammans, men jag tror att både du och jag var redo för detta steg. På måndagen var vi och hälsade på en timme på eftermiddagen. På förmiddagen passade vi på att suga ur det sista ur föräldrarledigheten och ägnade den som vi gjort så många gånger under dessa år, med våra goa vänner. Först en morgonprommis till Maxi, sen hem till Maggan för lunch tillsammans med Maggan/Ebba, Nina/Ebba och Maria/Theo. Det kändes nästan lite sorgligt där vi satt kring matbordet och insåg att det nu är slut med det här. Jag har ju dock förmånen att ha det jobb jag har och trots mitt heltidsarbete kommer det att finnas lite utrymme för sånt i framtiden också. Maggan och Maria är ju faktiskt hemma tills i vår =D.

Efter att Leon och Ebba lagom sovit en timme var det dags att hälsa på de nya kompisarna och pedagogerna på Sländan. Leon hade inte riktigt sovit klart och han var ganska försiktig inne på avdelningen, ville vara med, men helst i mammas knä. Det lossnade dock lite efter en timme när vi fick följa med in och äta mellis. Sen gick vi ut på gården och väntande in Leia, då blev Leon som vanligt i sitt esse! Nästa dag, tisdag, skulle vi vara hela dagen tillsammans, 9-14:30. Jag hade jobbat natt och Leon hade haft en superdålig natt hemma och vi var båda riktigt trötta. Min förhoppning och entusiasm fick sig en liten törn första dagen. Jag hade nog trott att Leon skulle springa in på dagis och ta för sig av allt. Men riktigt så blev det inte. Dels var han jättebesviken att vi gick in direkt på morgonen. Han är ju van att vi är ute efter vi lämnat Leia, men nu skulle vi vara inne så barnen fick bekanta sig med lokalerna. Leon blev sur och gick gång på gång och hämtade sina skor på hyllan. Sen var han väldigt mammig, han hade hela tiden stenkoll på att jag var i närheten och ville gärna sitta i mitt knä. Sovningen hade jag inga förhoppningar om att den skulle funka första dagen, å det gjorde den inte heller. Leon tyckte att det var konstigt att gå in och lägga sig på en madrass på ett golv fullt av andra barn. Han tyckte nog mer att madrasserna inbjöd till att hoppas på istället för att sovas på. Vi låg kvar inne en stund tills han blev ledsen. Då gick jag ut och lade honom i vagnen varpå han somnade direkt. Både pedagogerna instämde med att det oftast är så här första dagarna och att det brukar gå galant sen när föräldrarna inte är med. Vi var kvar till efter mellis och gick hem vid tre. Nästa dag, onsdag, blev en bättre dag. Både Leon och jag var utvilade och vi gick dit med flaggan i topp. Till Leons stora glädje gick vi ut på morgonen och han tog verkligen för sig på gården. Plötsligt var mamma som bortblåst och han lekte så glatt utan att bry sig om var jag var!

Måltiderna gick riktigt bra redan från början, lite kladdiga förstås, men de är de ju hemma med. Men han verkar gilla matstunderna och sitter stilla oväntat länge. Får se om han kommer över några av sina matfobier också, det skulle inte förvåna mig om han äter potatis och fisk med god aptit redan nästa vecka. Till sovstunden gjordes det lite framsteg till andra dan. Han låg länge och lugnt tillsammans med mig på madrassen, men lagom när han skulle somna kom han på att han kunde resa sig och gå ut ur rummet. Det blev en sovstund i vagnen denna dag också.

Allteftersom timmarna gick och barnen började släppa taget om sina föräldrar, gick pedagogerna in och "tog över" allt mer. Leon tog emot det väl och blev bara glad när fröknarna kallade på hans uppmärksamhet. Det enda som han verkligen inte ville så länge jag var där, var att låta dem byta blöjan. Till torsdagen sen var det dags att ta invänjningen ett steg längre. Vi kom redan vid 8 och började dagen med att äta frukost. Sen fick vi en efter en säga hejdå till våra barn och gå hem. Leon blev givetvis ledsen när jag gick, men det hade gått över på 30 sekunder och sen gick de på utflykt till en närliggande park direkt efter. Somnade gjorde han också, även om det var han som somnade sist av alla. Blir så imponerad över hur dom lyckas, denna vecka var det trots allt 4 nya barn som inskolades. Sen kom vi föräldrar tillbaka och var där när barnen vaknade igen och var kvar till klockan tre.

Fredagmorgon sen och det stora eldprovet! Denna dag var tanken att barnen skulle lämnas ordinarie tid. Jag hade ju jobbat natt så nu var det Jons tur att lämna barnen tidigt, vid 6:30. Det kändes lite jobbigt då det inte var några av Leons fröknar som öppnade. Men å andra sidan så var det Yvonne, en sån riktig klippa som tog emot. Å, framförallt så var ju Leia med Leon den första timmen. Leons avdelning är nämligen öppningsavdelning och där är alla barn som kommer mellan 6:30 och 7:30. Jon kom i god tid för att barnen skulle slippa känna stressen. Leon blev ledsen när Jon gick, men även denna gång så det snabbt över. Dagen sen löpte på bra utan konstigheter och det var en strålande glad Leon som mötte mig på gården på eftermiddagen. Så skönt att det var (och är så). Det hade varit värre om det var tvärtom. Man kan liksom ta att de blir ledsna när man går, det känns helt naturligt. Det hade varit värre om han hade gråtit när jag kom. Som ett kvitto på att de känner sig svikna och tar ut sin besvikelse i efterhand.

Idag har Leon också gått hela daen och det hade gått bra. Pedagogerna var imponerade över hur bra det har gått för alla barn och det redan, efter tre dagar är så invänjda. Blev så glad att höra deras positiva reaktioner och passade på att tacka för den proffsiga inskolningen och tala om hur bra det känns. Det är ju verkligen otroligt hur formbara våra små barn är, man kan bara inte sluta att imponeras över dem!

Vill bara passa på att säga att Leias nystart på dagis också har gått bra. Hon är ju på ny avdelning, Humlan, för terminen och verkar trivas kanon med gamla och nya kompisar och fröknar!

Kram
// En stolt och lycklig mamma!

Till top