madebyhelena

Välkommen att följa mig och min familj till både vardag och fest! Här försöker jag även låta min kreativa sida smitta av sig och inspirera!

Grrr & morr!

Dagbok Permalink4

Grrrrr! Det är en måttligt irriterad Helena som skriver! Tog en timme av Leons sovtid till att blogga i förmiddags. Det var mycket att uppdatera med tanke på tystnaden förra veckan. Skriver, skriver och skriver och vips så har en hel timme gått, känner mig nöjd. Kände att det var mycket jag ville skriva ner för mitt eget kom ihåg. Avslutar med att ladda upp några bilder och inser då att datorn är off-line. Tror knappt att det är sant, hela inlägget är BORTA! Morrar ordentligt och går och drar nåt gammalt över mig.

Men nu är Leon vaken och nyäten och glad och jag har kommit över min förlust. Har dock varken tid eller ork att göra om inlägget. Får se om viljan kommer igen. Ni får istället se några bilder på en nöjd kille och ett av många projekt som jag pysslat med veckan som gick. Ja, det var därför det var lite tyst här i bloggen då. Det är ju alltid mycket att ta tag i när man varit borta så länge, och så brukar jag ju alltid få lite extra energi då så var det bara att ta tillvara på den. Gårdagseftermiddagen gick till att fixa till en lekhörna till Leon i vårt sovrum. Vi har ju en plan att så småningom göra en liten rockad i huset. Att jag och Jon ska flytta upp, Leon ska flytta ner och få ett lekrum, vi ska göra om förrådet på övervåningen till en walking closet och klädkammaren i hallen ska öppnas upp och bli arbetshörna. Planen är klar och min iver och energi som infann sig när vi väl var hemma gjorde mig redo att sätta igång omedelbart. Men som tur är (ibland) så var det praktikern och realisten Jon som fick sakta ner mig och få mig att inse att vi varken hade tid eller råd att genomföra detta i nuläget.

Lösningen blev snabb och billig och Leon har nu fått en lekhörna i vårt sovrum.  Det var jag som helst inte ville att vårt vardagsrum skulle bli ett lekrum igen. Det kändes som om vi just blivit av med Leias alla blinkande och låtande leksaker där innan det nu var dags för dem att invardera igen.

Kolla in förresten, Leon reser sig sen några dagar tillbaka!





Mot dagis!
// Heléna

Tillbaka till vardagen igen!

Dagbok Permalink2

Ja nu är vi äntligen hemma igen! Å, nu är vi hemma för att stanna ett tag. Det har varit en lång sommar med många veckor på Öland och efter den sista veckans farande, känns det nu skönt att vara hemma i vardagslunken igen. Tänk att det känns så till sist. På våren och försommaren är man så förväntansfull och längtar så efter allt man har framför sig. Sol, bad och alla planer man har på vad man ska hitta på och vilka man ska träffa. Veckorna går, det är varmt och intensivt och dagarna bara springer iväg. Man gör mycket som man planerat och annat blir inte alls som man planerat, å till sist börjar man känna sig ganska mätt. Leia började för flera veckor sedan tjata om att få komma hem till Söderby, sova i sin säng och gå på dagis. En väldigt bra känsla tror jag, att längta alltså!

Förra veckan på Öland gick snabbt. Jon startade bockjakten på måndagen och han såg vi som utlovat knappast röken av. Vi tog det ganska lugnt och jag passade faktiskt på att ta varje ledig stund till att läsa och hann med två böcker denna vecka. På onsdagen kom Sisela, Cornelia och Noah förbi på lunch och fika. Trevligt då vi inte hunnit ses på hela sommaren. På torsdagmorgon sen hoppade jag och Jon på bussen mot Stockholm, där skulle vi sen sammanstråla med mamma och pappa och Camilla som också kom med buss från deras stuga. Vidare i bil sen mot Hudiksvall inför morfars begravning på söndagen. Det var med blandade känslor som vi lämnade Öland utan barnen. Jag insåg inte förräns kvällen innan vi skulle åka, hur tufft det kändes att vi skulle lämna barnen i två dagar, å då framförallt Leon som aldrig varit utan mamma och pappa. Men vi hade verkligen försökt lösa allt på bästa sätt och efter mycket bollande fram och tillbaka blev detta det bästa. Alternativet hade varit att ha haft barnen med och låtit dem åka med 160 mil på två dagar, vilket hade kännts tuff. Samt att jag helst inte ville ha dem med på själva begravningen. Då känndes det ju perfekt att få lämna dem i trygga händer hos farmor och faster & co på Öland. Där är ju Leia så trygg och Leon har ju varit där hela sommaren och känner ju alla nu. Det ända var att det kändes lite väl mastigt för farmor, som även hade lilla Charles (barnens kusin) att ta hand om =D Men allt gick hur bra som helst. Jag hade ju inte väntat mig nåt annat, vem skulle kunna göra det bättre än Mona med all sin rutin? TACK!!!

Vistelsen på Trollbo och begravningen gick precis så bra den bara kunde. Det blev en fantastisk vacker cermoni och efteråt kändes det så skönt och fridfullt inombord! Senare samma dag tog jag och Jon sen nattåget hemåt igen. Tidigt på morgonen var vi Alvesta och efter 1½ timmes väntan åkte vi vidare mot Kalmar och Öland. Det blev ett underbart och kärt återseende av barnen och som sagt - det är bra att få längta!

Sen var det bara att ta tjuren vid hornen och börja packa iordning inför nästa resa. Jag bröjade på kvällen och allt gick oväntat smidigt och snabbt. Det är ju så mycket lättare att packa ner, när man inte behöver tänka på vad som ska packas, utan bara göra det. Vi 10:30 igår så var bilen fullastad och vi började rulla hemåt. Resan gick bra och vi hann både åka och handla och packa upp allt innan barnen skulle sova. Det känns alltid skönt att ha lite koll på läget redan på söndagen, annars vet ju jag vad min måndag består av. Vi hann tom åka och hyra film och se en riktig höjdare innan det var sovdags. En  film Camilla rekommenderade mig och jag måste verkligen göra detsamma! Se SHUTTER ISLAND, vilken häftig film! Har haft den i bakhuvudet ända sen jag somnade igår!

// Heléna

Leon 9 månader!

Leon Permalink3

Å, så kommer här lite dokumentation om min lilla prins vid 9 månaders ålder. Vi är i fas men om bara några dagar blir Leon 10 månader - tiden flyger!!!


Tänk att du börjar bli så stor Leon! Du är verkligen ingen bebis längre utan en en sån fin liten kille! Å, så har du fått tillbringa din allra första sommar på Öland med familjen, men även med alla andra nära och kära. Farmor & farfar, faster och alla farbröder. Moste Jenny, Sam och Saga & Noel var även där. Å så har du träffat din kusin Charles nästan dagligen, sysslingarna Filippa & Amanda har du också hunnit spendera en hel del tid med! Så underbart med alla fina människor omkring sig som busar, kramar och bryr sig om!

Från att ha lärt sig krypa vid nio månaders ålder, går du nu raskt vidare till att försöka resa sig på en gång. Krypningen och förmågan att ta sig fram gav mersmak och nu är du så sugen på att upptäcka allt spännande. Leksakerna börjar bli riktigt tråkiga, nu vill du ha allt annat. Nu när vi kom hem från semestern tog jag fram lite spelande och blinkade leksaker som vi trodde skulle locka. Men, njä du vill hellre pilla på annat. Vardagsrummet är kul. Du har hittat knappen till kasettöppnaren vilken är spännande. Sladdar, handtag och annat som sticker ut är också kul! För att inte tala om Leias rum, det är ju som att komma in i himmelriket!

Kapitlet mat går vidare och nu har vi även bytt ut grötmålet på kvällen till mat. Så nu ser matrutinerna ut så här: Välling - gröt med frukt - matburk med dessert till lunch - ibland välling till mellis - matburk och dessert till middag - och välling innan läggdax. Dvs ungefär som "skolboken" säger. Däremot är det fortfarande väldigt olika hur mycket mat du äter. Allt ifrån en knapp halv burk till nästan en hel. Det är också fortfarande en hel del stök kring matandet, inte bara att skeda in alltså. Allra bäst äter du så klart när hela familjen är samlad till bords eller när du kan titta på nåt spännande så du helt enkelt tappar fokus från att mamma matar. Allra bäst går det när nån annan än mamma och pappa matar. Men det går helt klart framåt och vi låter Leon smaka på allt som han själv kan hålla och som passar hans lilla mun, bröd, pasta, grönsaker, frukt etc.

Sen du var sjuk på Rhodos har du hunnit avverka två till förkylningar. En lite värre i samband med att Leia var sjuk. Då var du snorig och hostig och lite lätt febril. Och nu är du förkyld igen vilket alltid tenderar i lite sämre sömn om nätterna. Du verkar också fått Leias tendens till förkylningsobstruktivitet. Du blir gärna rosslig och tät i bröstet i samband med förkylning och har sen svårt att bli av med rosslet. Ibland håller det i sig i veckor =( Men du är som vanligt en tapper och glad kille som oavsett brist på sömn och förkylningar håller humöret på topp!

Talet utvecklas allt mer och du börjar allt mer "prata" med oss. Dina stående uttryck är: dat-dat-dat, dä-dä-dä, dej-dej-dej (denna harang säger du alltid med din hesa stämma), och så kommer något pappa-liknande uttryck ibland.

Älskar dig lilla Leon!
// Mamma

Till top